Jag tittade på X-men och Troells film Utvandrarna häromdagen.
Handlingen i X-men är såhär:
Det finns en klick människor i världen som inte är som andra. De andra som är i majoritet är rädda för de som är annorlunda. De som är annorlunda blir ledsna och diskrimineras rätt mycket. Det finns en av de annorlunda som är arg över det här. Så han vill göra det bättre för alla de som är annorlunda, genom att göra ALLA annorlunda. Men för att kunna göra det måste han döda en massa snälla människor. Även de av sin egen sort. Men för den goda saken.
Han förlorar och besegras av sina egna som är emot våld. Och världen blir lite bättre. Inte helt, men ett steg närmare en förståelse för de där som är annorlunda. För förståelse och förändring måste få komma långsamt.
Handlingen i Utvandrarna är såhär:
En medelfattig familj som bara har ett hus och en liten jordplätt att leva på drabbas av missväxt. De jobbar och jobbar, men eftersom de är födda i ett land där man inte får äga mer än de gör när man fötts i en klass så kan de inte jobba så hårt att de kan ha ett drägligt liv. De svälter. Då hör de om ett land där det inte finns klasskillnader. Där man kan arbeta sig själv till sin egen välgång. Där får man också tro på vad man vill utan att hamna i fängelse och andra människor får inte äga en (om man inte har en annan hudfärg.) I det landet har till och med slavarna det bättre än drängarna, sägs det. Så de säljer allt de har och åker sammanpackade på en liten båt i flera veckor. Många dör på resan. När de kommer fram är det många som tycker de är konstiga. Kvinnorna har hucklen och en massa barn överallt och kan inte prata rätt språk.
Alla lyckas inte heller. Några lyckas ganska bra för att de kan arbeta hårt, men få blir rika. En del går det dåligt för eftersom de känner sig ensamma och inte är bra på att jobba hårt.
Ändå så tror vi att man får utöva våld om man gör det för "rätt" saker
eller att vissa invandrare är sämre än andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar