Jag sitter och stirrar på den jävla motorvägen.
Varje dag.
Man skulle kunna tänka att den symboliserar livets meningslöshet. Dessa bilar som är ingenting som bara susar fram och tillbaka, varje dag, till synes utan mål.
Eller så skulle man kunna tänka att den symboliserar mångfalden i livet. Att varje bil som lätt susar förbi mig, har en stor mening i sig. Någon som är på väg till en viktig läkarundersökning. Någon som har köpt en soffa till första hemmet (soffan var gul), någon som ska bygga någons nya badrum.
Polfärskt, håltagning, valskvarn AB, röd bil, grön bil, postbil.
Gammal bil. Ny bil.
Volvo V70.
1 kommentar:
motorvägar är monotoma att titta på, nästan som porlande vatten, kanske inte lika vackert men det beror ju ic oha för sig på vad man tycker är vackert, man kanske tycker att lådbilar och tomma sop-påsar är fina..jag hade en kompis en gång som samlade på sop-påsar i olika färger. hennes favoriter var rosa och turkos, sen hade hon såna med figurer och mönster på, dom tyckte jag mest om..men om man nu ska prata om motorvägen så är den destruktivt vacker, allt flyter på, samma visa varje dag varje minut, avgaserna pruttas ut i rymden och fyller rymden med prutt, motorvägen speglar människans dumhet ocksså, där sitter djävulen i bilkön.
han är på väg till en kiosk för att köpa korv. för djävulen gillar korv.
Skicka en kommentar