Jag försöker nå er genom dimman

Jag ämnar skriva, men livet går långsamt just nu.
Eller egentligen - livet går fasansfullt snabbt, så jag hinner inte riktigt leva det för tillfället. Det är full fart och dagarna, nätterna och veckorna flyter in i varandra som dimmor.

Som för Lilla My. Pojken sover inte när hon vill så hon famlar omkring i ett halvsömnigt liv. För min del får jag sova. Inget att klaga på där.

Men allt går för snabbt och är för jobbigt.

Jag kanske drog det på mig själv.
Att jobba heltid och plugga heltid krävde sin tid.
Och tvingade livet mitt på vänt i dimman medan livet utanför rullar på i rasande tempo.

Jag har redan passerat trettio så mycket att det inte ens är intressant längre att referera till trettioårsfesten.